Att falla eller inte falla...

Det gick sådär måste jag säga idag när jag körde Mistero Buffo i Halmstad.

Jag tror inte publiken märkte det så mycket, de var glada och applåderade och tyckte säkert det var en okej föreställning, men min turnéledare märkte att något var fel...
Jag körde för ca 60-70 pers i en lokal som tar ca 300, jag får skylla mig själv, när jag bokar en skärtorsdag, men publiken som kom var fin och skulle ha en show, så var det bara.

Jag var och är trött, kan inte sova, jobbar och stressar och idag var det bra nära.... men jag vägrade ge upp trots att jag höll på att falla ihop på scenen tre gånger innan paus och lyckades minska ner det till två gånger efter paus efter mycket vattendrickande.

Att falla eller inte falla på scen var mitt stora inre dilemma idag, men jag föll inte, jag höll.

Jag fick blommor, beröm, klapp på axeln, två bira och lite mat och nu sitter jag på hotellet med dålig hy och trötta ögon men en hjärna som går på högvarv och kan bara inte sova, jag måste falla nu, jag måste falla...