Jag tror inte jag hade kunnat genomföra föreställningen igår på Oktoberteatern utan polisens agerande.
Södertäljepolisen hade skickat dit två bilar och hade även två civilare i teatern med öronsnäckor. Det kändes tryggt men konstigt, jag visste inte om jag skulle vara förbannad över att det skulle behöva vara så här eller lättad över att polisen tog det här på allvar och skötte säkerheten på ett så bra sätt. De avlägsnade två personer som försökte spela in och vägrade vara tysta.
Teatern själv hade fixat fyra Securitasvakter så showen hade alla möjligheter att kunna genomföras. Oktoberteatern är en mycket vacker teater som jag länge drömt om att få spela på och nu fick jag göra det, men under vilka omständigheter, ödets ironi...
Så här skriver Oktoberteaterns konstnärlige ledare Ninne Olsson om kvällen.
Jag fick mycket beröm av teaterns personal och speciellt glad blev jag över att Dennis och Simon som tillhör den fasta ensemblen och som jag länge betraktad med uppskattning, tyckte om föreställningen och kom och kramade om mig efteråt.
Polisen följde med ut och därute stod de där, DE, 5-6 pers som bara tittade på mig, som bara stirrade... jag fick gå in igen, för bilen som min far körde dagen till ära inte var på plats ännu... Så vi stod därinne i foajen, chitchattade om sakernas tillstånd och försökte agera normalt i ett onormalt och konstigt tillstånd... Slutligen kom bilen och vi kunde gå och sedan köra iväg från en kall men klar Södertäljenatt...
Ögon som ut dig stirrar,
olust som inom dig virrar,
ögon som hatar dig
och blickar som ratar dig.
Ens känslor svallar,
på uppmärksamhet kallar.
Spänd blir man
och orolig blir man.
Man måste agera
och snabbt reagera.
Upp till kamp säger man,
mot mörkret säger man,
mot rädslan som urholkar ens själ
anger man som skäl...
Jag vet ingenting längre.
Världen har blitt trängre.
Så här står jag framför er
och ber er
och ser er
vänder andra kinden till
så ni har en chans till
att tänka till
eller slå till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Tack Özz för att du genomförde föreställningen. Vi är alla på teatern lite skakade efter gårdagen, men vi tyckte att du gjorde en fantastisk show, och är stolta över att du var här. Vår konstnärliga ledare har skrivit mer om sina upplevelser av kvällen på sin blogg.
Mvh,
Jonas/Oktoberteatern
Kära Özz Nûjen,
Tack för en både rolig och tänkvärd kväll. Att gå in och spela så bra som du gjorde under de omständigheterna är värt all beundran. Du är verkligen en riktig människa. En viktig människa. Som behövs mer än någonsin!
Jag fick associationer till både Nils Poppe och Charlie Chaplin under kvällen. Du förde vidare en underbar, folklig tradition ända från Rabelais dagar; Det folkliga skrattet. Humorn och skrattet har alltid varit folkets vapen mot makten och intoleransen.
Tack än en gång för en trevlig kväll!
Fredrik i Tälje
Det jag läser gör mig så jäkla upprörd att jag nästan har hjärtklappning. Vad är det för krakar och velourpenisar som beter sig på det här viset.
Özz, var det skinnskallar? ´Jag kan inte tro att vanliga människor beter sig på det här viset, utan det måste bara vara rubbade rädda rakade rövhuvuden.
Min stora beundran för dig, Özz, och ditt mod och din styrka att genomföra det här. Eloge till dig, du är verkligen en förebild på många sätt.
Kramar i massor
Ok, jag läste nu att det inte var skinnskallar utan syrianer. Herregud! Jag är kristen, och jag är så trygg i min kristna tro att jag ALDRIG tar illa upp över skämt och/eller kritik över kristendomen. Jag är av den åsikten att tar man illa vid sig erkänner man direkt att man lider av KOMPLEX.
Med andra ord bekräftas min teori om att de som utförde hoten mot dig besitter velourpenisar och är ena mycket fega svaga krakar.
Heja Özz!
Tusen tack!för igår!Jag var där med min man och vi fattade ingenting när vi såg polisen utanför!så nu läste jag på din blogg om vad som hade hänt och jag blir glad och stolt över dig,men ledsen över att du fick uppleva något så tråkigt!jag uppskattar jätte mycket att du ställde upp!
Skicka en kommentar