Mitt skratt...

Mitt skratt är tydligen "fucked up"

Jag var på Comedy Cellar igår igen, nu med tre tjejkompisar som bor i New York.

Dom jag såg igår och fick bevittna deras mer eller mindre olika sätt att närma sig humorn var dessa; MC för kvällen var återigen ARDIE FUQUA och skötte det igen helt okej.

RICK CROM en äldre man som sjöng i slutet... sådär faktiskt.

JEN BRADLEY också ingen jättehöjdare, höll på lite för länge och hade för få sköna puncher.

NICK DIPAOLO en härlig rasistisk italienare som körde sin stil och skulle på "jakt" i Washington idag... jag gillade honom men han var lite för självgod och fnissade åt sig själv... (jag vet jag har själv varit sån...)

COLIN QUINN en 50 årig irländare som verkade trött på scenen men han var och är riktigt rolig när han är på och hade igår kväll några riktigt sköna lines.

SHERROD SMALL var en svart komiker som hade skön energi och bra publikkontakt, bra material men lite för laidback för hans eget bästa... eller så var han bara trött, hela kvällen andades lite måndagströtthet...

MARINA FRANKLIN var en svart kvinnlig komiker som var riktigt rolig, jag håller nog henne som bäst ikväll, lite tillbakadragen stil, blyg nästan men med bra kroppsspråk och vass tunga.

TED ALEXANDRO var en bra komiker som hade bra material men hela hans kropspråk gav en känsla av att inte vilja vara på scenen, lite förstrött och trots det hade han grymt material och bra leverans...

men sen var vi tvungna att gå det skulle komma några till men men... vi var lite trötta och det blev sent och sen så var det här ju med mitt skratt...

3 killar i 20års åldern som kom sent, väldigt sent och satte sig något sånär nära oss hade tydligen irriterat sig på mitt skratt under kvällen... jag hade i ögonvrån tagit notis hur de drack öl och stirrade och pratade om mig under kvällen men inte brytt mig förrän jag och tjejerna skulle gå, jag ser hur dom stirrar på mig med ilska i ögonen och jag märker det och tjejerna märker det och jag undrar vad det är, så jag frågar lugnt; Whats up man? En av dom svarar argt och hotfullt; You got a fucked up laugh! Jag svarar; And you got a fucked up face! Jag vet jag borde inte svarat så... men ingen annan på stället, ingen, inte före dom eller efter att dom kom hade anmärkt eller lagt märke till mitt skratt även om jag vet att jag skrattar högt när jag tycker något är roligt, vilket jag tycker man ska göra... men inte dessa tuppar i 20 års åldern tydligen... Så dom stirrar på mig och säger saker och en servitör säger till dom att sätta sig och vara tysta och lugna ner sig... men dom fortsätter samtidigt som vi håller på att ta på oss kläderna för att gå ut i kylan och jag pallar inte längre, det brister för mig och jag säger; You wanna piece of me? En av dom svarar och ler samtidigt; We are three...och jag säger; So? Servitören tvingar dom att sitta och en stor dörrvakt kommer emellan och håller ett öga på dom... Jag och tjejerna går ut i kylan och jag var dels arg på mig själv dels för att jag ens bryr mig och sen för att jag tjafsade emot... men jag kan inte sluta tänka på att ställa frågan; MEN VÄNTA NU... HUR KAN MAN GÅ PÅ STANDUP MED SÅ MYCKET ILSKA INOM SIG OCH VILJA SLÅSS MED NÅGON SOM GÖR DET MAN SKA PÅ EN STANDUP KLUBB, NÄMLIGEN SKRATTAR?... Jag vet... det gäller mig med, förlåt, Elisabet, Monica och Ylva som följde med.

Men ikväll blir det mer Standup och ännu bättre humör!